Avundsjuka.

Det här är ett inlägg som jag har gått och tänkt på jättelänge men aldrig tagit mig tid att skriva ner. För det är liksom så viktigt att det blir rätt och att jag inte trampar på några oskyldiga tår och får folk som inte ska ta åt sig att göra det. Det handlar om den här rivaliteten som finns framför allt bland oss tjejer.

Varför är det så att vi tjejer så ofta är så elaka mot varandra, direkt eller indirekt? Det börjar ju redan på mellanstadiet med elaka kommentarer och uppenbar uteslutning ur grupper för att man hade fel kläder, var för duktig på nåt prov eller vad det nu kunde vara. Ju äldre man blir desto mindre uppenbara blir elakheterna men inte desto mindre sårande. Hur många har inte varit med om att man snackat skit bakom någons rygg, att man låtit bli att inkludera någon som man stör sig på utan att tala om varför eller att man kommer med kommentarer som går att tolka som både positiva och negativa vilket kan göra de flesta väldigt osäkra.

Och hur många har inte givit någon en falsk komplimang för att sen gå till någon annan och beklaga sig över att personen har färgat håret i en ful nyans, gått upp/ner i vikt, köpt ny bil eller vad det nu kan vara man stör sig på. Istället för att bara vara tyst och unna någon annan lite glädje.

Måste vi hålla på att trampa ner varandra för att framstå som bättre? Måste vi se varandra som konkurrenter när vi i själva verket inte alls vill åt samma saker? Är det avundsjuka som får oss att bete oss som vi gör? Jag vet inte.

Men det vore väl så mycket trevligare om alla bara sa vad de tyckte istället för att ha en falsk fasad utåt där man är hur trevlig som helst och sedan ger luft åt sina åsikter bakom stängda dörrar. I alla fall jag uppskattar mer när folk säger till mig om det är något de stör sig på än att de ska vara gulligast i världen mot mig när de egentligen tycker att jag är dum i huvudet.

Det är ju det som gör det så svårt att umgås med andra tjejer, i alla fall för mig. Jag vågar aldrig riktigt tro att de är så snälla som de utger sig för att vara. Förväntar mig nästan alltid att få ett hugg i ryggen och det är så himla tråkigt.

Visst kan man prata om andra, det gör man ju. Men man kan ju akta sig för att snacka skit om de man umgås med. De ska ju föreställa ens vänner. Då är det bättre att sluta umgås med folk man stör sig på.

Kan vi inte börja berömma varandra mer, vara snälla mot varandra och vara lite ärligare mot varandra? Så blir allt så mycket bättre. Tror jag i alla fall.

Vet inte om ni fattar så mycket av detta inlägg som inte blev så bra som jag tänkte mig, men men budskapet kanske gick fram ändå. Var snäll mot folk och om du inte gillar dem behöver du inte umgås med dem. Så.