Kom för ett tag sen hem från lägenhetsvisning nr 1. Om jag trodde att jag var förvirrad innan så är det inte bättre nu kan jag säga. Den hade både för- och nackdelar. Fördelarna var att köket var större och likaså badrummet. Sen var lägenheten avdelad så jag jag skulle nog säga att det är en 1,5 :a eftersom sovdelen var avskärmad med en vägg.
Nackdelen är att den måste renoveras BIG TIME om jag ska ta den. Tydligen hade hyresvärden lovat att tapetsera om och fixa badrummet (mögel) men jag skulle även vilja ha nytt golv, ommålade tak, nya skåpsluckor och ett slags "fönster" mellan sovdelen och vardagsrumsdelen borttaget. Vill ju inte ha ett stort fyrkantigt hål mitt i väggen, what's up with that? Sen skulle jag vilja ha vita fönster istället för bruna.
Ni hör ju. Om jag ska få igenom detta får jag väl tjata ihjäl mig eller betala allt själv. Sen vet jag inte om det är värt det att flytta till en annan etta när jag egentligen vill ha en tvåa. Men hyran var ju billig och det blir ju närmare till stan.
Så himla svårt!
Sen bröt jag ihop lite över att jag trodde att nästa gång jag kollade på bostad skulle det vara ihop med någon och inte själv. Närmare bestämt med en specifik person. Nu är det inte så och det är bara att bita ihop och gå vidare men det suger så jävla mycket.
Hur mycket jag än intalar mig själv att allt funkar och att livet går vidare så är det jobbigt. Jag har inte valt detta och jag vill inte vara här. Jag säger som Alex Schulman "Det här är början på en ny slags resa, och jag ser inte alls fram emot den."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar