Hej på er!
Är totalt avslagen idag, som en öppnad colaburk som har stått lite för länge så att alla bubblorna har försvunnit. Och utan bubblor är ju cola rätt värdelöst. Helgen har varit bra, mys-fredag, fest-lördag och bakis-söndag. Morgonen har varit hemsk. Kom hem kl 8 och somnade om framför "Vakna med the voice", vaknade 11.30 och åt frukost och pratade med mamma i 30 min.
Sitter och funderar på hur en människa kan förändras i ens ögon på bara ett par sekunder, hur någon kan gå från att vara någon man inte brytt sig om till att bli någon man tycker om. Och tvärt om. Hur sköra alla relationer egentligen är, även inom familjen. Hur många gånger man kan bli besviken på samma person och ändå fortsätta att ställa upp bara för att man "måste"? Hur mycket krävs för att man ska sätta ner foten en sista gång? Allt jag kräver är lite respekt men för vissa verkar det vara en omöjlighet. Är så trött på att inte kunna lita på folk. Jag har ingen plats i mitt liv för sånna människor. Den enda man kan lite på till 100% är sig själv. Det gör lika ont varje gång jag inser det.
//Lina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar