Sitter framför Idol och är avundssjuk på alla som har en grym sångröst. Vill också ha! Dagen har annars bara bestått av två promenader, först 1 på 50 min och sen en på 30. Efter det, och joggingturen igår, är mina ben lite lätt slut. Men det är ju bara bra :P
Imorn blir det plugg, ska läsa klart kapitlen i "Kampen om högt och lågt" och försöka bilda mig en uppfattning om hur litteraturforskare har sett på populärlitteratur vs. finlitteratur genom tiderna. Yes! Nä, men det blir nog helt ok. Har ju två veckor på mig att skriva typ 2 sidor så det ska nog gå bra.
Förövrigt lider jag av alvarlig shopping-abstinens. Jag veeeet, I-lands problem. Men det kan inte hjälpas. Jag vill ha så himla mycket men csn är fortfarande en bunt slöa puckon. Förlåt, de är säkert jättefina och bra människor men det hjälper liksom inte, jag hatar dem endå.
Behöver ju lite nya möbler och det är ju inte gratis precis och hittar jag nåt billigt så är det för långt härifrån. Det suuuger att inte ha körkort, tänk på det alla ni som har möjlighet men väljer att inte ta körkort. Det är idiotiskt! Hur ska ni ta er någonstans? Hur ska ni frakta allt som är för stort för att bära? Buss? Taxi? Eller ska andra förväntas ställa upp med skjuts? Vem i så fall? Hur många gånger då? Och på vems villkor?
Det finns kanske ett fåtal människor som har turen (?) att ha människor omkring sig som glatt kan ställa upp 24 timmar om dagen 7 dagar i veckan men vad händer om de här personerna plötsligt försvinner? Eller bara tröttnar på att vara taxi. Och dessutom kan man ju i stort sätt bara bo mitt i stan eller iaf väldigt nära jobb, skola eller fritidssysselsättningar. Och hur blir det när ni någon gång eventuellt ska skaffa barn? Vem ska skjutsa dem till skolan när det inte går bussar, till kompisar, till stall och fotbollsträningar? Kom inte och påstå att det går att cykla överallt för det gör det inte, ta det från en som har fått göra det större delen av sitt liv. Det är fan inte kul att få ta sig hem från en kompis på andra sidan stan i 10- grader, is-gata och mörker bara för att mamma inte har körkort och pappa inte har lust att köra.
Vet inte hur jag kom in på det här men det jag mest vill säga är alla ni som HAR MÖJLIGHETEN att ta körkort, gör det! Jag har aldrig fått chansen och det är det jag är mest missnöjd över i hela mitt liv. Jag känner mig som ett osjälvständigt jävla barn som inte kan åka nånstans själv där det krävs bil och jag hatar att be andra om skjuts överallt.
Mycket åsikter här men ibland behövs det också. Jag älskar åsikter, så länge folk kan diskutera på ett sansat vis. Jag vill verkligen försöka förstå hur många människor tänker. Hur tänker ni som inte vill ta körkort? Alltså inte ni som tänker att ni kan vänta ett par år, utan ni som tänker att ni ALDRIG vill ta det. Varför? Det vill jag gärna veta och ni har ju blivit så bra på att kommentera nu :) Så försök att ge mig en bra förklaring.
//Lina
1 kommentar:
jag trodde att körkort var överskattat tills den dagen jag själv fick barn, flyttade ut till landet och blev helt beroende av den lilla lappen! nu förstår jag inte hur jag klarade mej utan??! men hur menar du med att du aldrig haft möjligheten? mena du pengarna då eller? jag fick inga pengar till körkort av mina föräldrar, det är nu på senare år vi fått bekosta det själva,niclas o jag!
Skicka en kommentar