One of those days...

Åh! Idag är en "sån" dag. Ni vet, när man vaknar efter 4 timmars sömn, inte hittar nycklarna till cykeln, inget ligger där det ska, man blir sen och man är allmänt sur och irriterad. Inget går som man vill! Sedan finns det ju vissa människor som kan dra ner humöret hur glad man än är. Det är inte alltid kul att "jobba med människor" ska ni veta. Tur att mina kollegor är fantastiska i alla fall.

Dagen har gått hyfsat i alla fall även om jag känt mig som världens trögaste människa. Hatar när folk får mig att känna mig helt dum i huvudet. Men men, fick en fin komplimang av en kund som vägde upp lite. Alltid kul med uppriktiga komplimanger som inte kommer från någon med 2.0 i promille.

Usch vad bitter jag är nu känner jag, men det får man väl vara ibland? Tror att jag behöver komma bort härifrån lite. Ibland blir jag så sjukt jävla trött på den här staden och framför allt vissa av dess invånare. Vill bara ta mitt pick och pack och flytta någonstans där inte alla känner alla och tror att de vet allt. Jag behöver lite större yta att röra mig på.

Ville inte ens gå ut ikväll, orkar inte vara glad och trevlig och social. Så jag sitter hemma och äter godis och ska börja på andra säsongen av Gossip Girl. Behöver en kväll helt för mig själv, gillar att var ensam ibland. Tur för mig eftersom jag kommer att få vara det förevigt (bitter singel, ja).

Varför vill man alltid ha det man inte kan få?