Samvete

Jag har dåligt samvete för precis allt, hela tiden. Om jag ägnar en hel kväll åt att plugga så får jag dåligt samvete för att jag tackar nej till en filmkväll med en vän, om jag istället går på filmkvällen kan jag inte slappna av för att jag tänker att jag borde plugga. Om jag träffar min pojkvän en hel helg får jag dåligt samvete för att jag försummar mina vänner och tvärt om. Om jag inte tränar får jag dåligt samvete. Om det är stökigt hemma, dåligt samvete. Och om jag bara vill stanna hemma en lördagkväll och kolla på film i mybyxor istället för att gå ut så tänker jag att jag är en tråkig människa och får typ dåligt samvete gentemot mig själv. Hur sjukt är inte det? Ännu sjukare är att jag kan bli riktigt sårad av någon och sen få dåligt samvete för att jag inte svarar i telefonen eller undviker personen.

Nån måtta får det vara, från och med nu tänker jag göra som jag vill och prioritera mig själv. Man hinner inte allt och även om man hinner så orkar man inte, i alla fall inte jag.

För ett tag sen läste jag att det viktigaste för Blondinbella är att hon själv mår bra. Det kan tyckas lite märkligt eftersom hon är engagerad i ungefär 1 miljard olika arbetsprojekt, pluggar på distans från Schweiz och ändå har tid att gå ut flera dagar i veckan, träffa sina vänner, blogga och träna. Det kan verka som att hon skulle ha för mycket att göra för att hinna tänka på att må bra också. Men om hon har tid att prioritera sig själv borde väl jag ha det?

Så nu är det dags att prioritera om lite och börja göra saker som ger mig något och inte bara stjäl min energi.

//Lina