Grin-Lina

Jag är så jävla grinig ikväll,helt hopplöst jävla skit gnällig. Jag vet liksom med mig att jag är helt vidrig mot min omgivning men jag kan inte hjälpa det, jag kan inte se nåt positivt just ikväll, jag är trött, frusen, min visdomstand gör ont, jag saknar Daniel och jag är bara allmänt irriterad över att inget blir som det ska. Blääää. Det bästa vore nog att gå och lägga sig och vakna imorn med lite ny energi så jag är lite roligare att umgås med. Men så är det lite folk som ska träffas hemma hos Danny och Jacob och självklart vill jag va där istället för att ligga hemma och tråka. Men jag vet inte om jag orkar, om jag orkar cykla in till stan och om jag orkar leva upp till mig själv ikväll, det är nästan jobbigast. Jag borde stanna hemma och ladda upp mig, sova ut och bli lite normal . Eller så skiter jag i det och åker in och festar istället, mig spelar det egentligen ingen roll.

Ni som inte läst något av Per Hagman borde göra det, han skriver fantastiskt bra. Jag hittade den här dikten på Gynnings blogg, den är så fin och lätt att känna igen sig i, i alla fall för mig. Jag vet att den är lång men läs den endå, det är värt det, jag lovar.

G L I T T R A R

Ja venus alla månar strålar hon är natten du dagen. Ja hon glittrar

guld skiner sex doftar av kamelior. Hon har sånt som håller dig

sömnlös om natten, sånt som spränger i din hjärna om dagen.

Men du kan aldrig få nog, aldrig se dig mätt. Bara längta dig

sönder.

För du vill ha henne så att det gör ont.

Inte på det sätt som alla andra vill ha henne, inte på det sätt som

de som får henne vill ha henne.

Nej du vill ha henne mjukt.

Ja hon är en sån som glittrar.

En sån man hört om förr, en klassiker.

Men så disco att du knappt kan tro det ja så disco att hon snart

bryter ihop ja det är hon. Så disco att hon snart inte härdar ut.

Men du vill ha henne mjukt och för livet och du tänker om hon

ändå bara förstod.

Ja som man säger som de säger: sånt man både vill och inte vill

höra.

Att hon är en sån som är född att glittra eller gå under.

Att hon alltid vill stå i lågor, aldrig gå i moln.

Men hon har slirat mellan hjärta och disco sen den dag hon blev

född. Liten liten flicka på gator vid slutet av stan, liten liten flicka

utan nånting utom föräldrar som skräp. Och glitter.

Hårdaste glittret du nånsin kan tänka.

Sånt som bara syns om natten, sånt som växer ur skräp.

Sånt som gör att man sväljer på första daten, sånt som lönar sig.

Rådjursögons rådjursblick blöta blöta fågelköttet mellan benen

som tar emot souvenirer varenda natt. Ja hon är en sån som tagit

glitter till extremer sen den dag hon blev född. En kombination

som fattade eld den dag hon fick bröst.

Men det milda inuti, det milda som bara du sett. Det är allt det

milda inuti som du vill åt. Ett annat liv; ett värdigare. Det är det

du ska ge henne. Du är den som ska rädda och frälsa och få henne

att förstå.

Du tänker att du vet så mycket mer om henne än hon nånsin

anar. Du är en sån som förstår. Och får andra att förstå. En sån

som ser förbi glitter. Du är den som bor så nära hjärta och så långt

från disco det går och om hon bara gav dig en blick, om hon bara

gav dig en chans.

Hon är en sån som ingen leker med.

Hon är en sån som alla leker med.

Alltid stå i lågor, aldrig aldrig gå i moln.

Hon är en sån som glittrar.

Gud som hon glittrar och Gud som alla männen på hela stället

vill knulla henne och du tänker att kunde hon se in i alla männens

hjärnor då skulle hon ge dig en chans. Kunde hon se in i

hjärnorna så skulle hon förstå.

Men hon bara glittrar.

Gud som hon glittrar och Gud som alla kvinnorna på hela

stället föraktar tycker synd om står över. Kunde hon se in i alla

kvinnornas hjärnor skulle hon ge dig en chans. Kunde hon se in i

hjärnorna så skulle hon förstå.

Men hon har glittrat sen den dag hon blev född och tänk! Tänk

om männens hjärnor kvinnornas hjärnor inte fanns, skulle det då

ändå finnas mörker att glittra i? Skulle du då ändå se henne?

Skulle då ändå kvinnorna som också vet hur såna som glittrar

fungerar prata elakt om henne vid baren, skulle männen som vet

vad man gör med såna som glittrar då drömma om att sitta grensle

över henne och le:

“Bevi la vita, baby.”

Skulle du då med hjärtat ont av kärlek längta efter att ge henne

den trygghet och värme och kärlek och sanning som du vet att

hon behöver?

Ja alla vet och alla vill ha och alla vet hur glitter ser ut ja alla

ska tala om hur glitter fungerar alla vet vad man ska göra med

glitter ja alla har så många hjärnor hjärtan att de inte kan hålla

käft. I sandlådor limousiner tillsammans med män så mäktiga att

de äger nästan hela världen men så nervösa inför en sån som

glittrar, så tafatta tills de får sitta där grensle och le:

“Bevi la vita, baby.”

Och så du. Nej du är ingen mäktig man nej ingen svartklädd

ung man berömd för sånger om såna som glittrar nej du är ingen

hon ägnar en blick när hon glider genom här. Med parfym som

suckar sex och ögon som opal. Men du har god smak och du har

värdighet och förnuft, ja det har du. I massor.

Du tänker: Om hon bara gav mig en blick, om hon bara gav

mig en chans.

Hjärna och hjärta nog att se förbi glitter ja du är mjuka moderna

mannen ja du har substans nog att stå över yta ja du vet vad andra

värden i livet är värda, du vet precis och Gud som du vill visa.

Men hon är en sån som glittrar. Vidare. Knasterhårt och lätt.

Som tinderregn. Som fint krossad opal.

Hon kan konsten att linda hjärna runt finger sen den dag hon

fattade eld: om hon säger att himlen är gul då är den gul och om

hon säger att man borde veta bättre då vet man bättre.

Men när de säger att hon inte är lycklig då lyssnar du, när de

säger att hon förstör sig själv utifrån och in och inifrån och ut på

samma gång, när de säger att hon vet om det men skiter i det, ja

jo då gör det väl ont. Men samtidigt är det då som en flock fjärilar

slår ut i ditt bröst.

Det är då du ännu mer vet att du är den hon ska ha. Den hon

behöver och den som ska ge henne allt utöver vad hon tror att hon

behöver.

Gud som hon glittrar och Gud som du älskar henne och Gud

som du väntat på en blick och tänker vänta länge till.

De säger hon saknar hjärna begåvning intelligens.

De säger hon sover bort sina dagar för att de blir lättare så.

Att bara nätterna blir kvar då.

De säger hon är en sån som är kusligt ensam.

De säger att de kan säga allt de säger för hon är så blåst att hon

ändå inte kan se in i männens hjärnor och inte in i kvinnornas när

sådana saker sägs. De säger hon aldrig kommer bli nåt mer än flis

och flarn mellan hjärnor stjärnor blickar skvaller.

Av glitter är hon kommen och till glitterflis skall hon åter.

Men det är inte synd om nån. Eller så är det synd om oss alla.

Violetta du violetta jag violetta allihop. Sånt är livet.

De säger hon kunde gått långt om hon haft hjärna.

De säger hon kunde blivit stjärna.

De säger hon är stans bästa ligg, de säger hon är som porr.

Men du lyssnar inte. För hon glittrar dig sönder. Med smak av

limousin salta söta färgen som matchar det snällaste och farligaste

på samma gång och så mycket mer.

Du tänker: Du och jag mittemellan hjärta och disco;

eurovärmd i glitter men sen så trygg och pånyttfödd i min famn.

Om du bara gav mig chansen; jag skulle göra allt.

Du tänker: Jag kanske inte har pengarna eller modet. Jag

kanske inte är berömd nog och jag kanske saknar glamouren.

Men jag har nåt annat, jag har så mycket mer.

Men hon glittrar sig förbi dig och mig och violetta allihop,

förbi männen kvinnorna nattklubbsköerna, värderingarna och

goda smaken. Förbi svartklädda unga männens sånger, förbi

mäktiga äldre männen, förbi sandlådor skolgårdar fina salonger.

Förbi höghus låghus dårhus bårhus.

Och du, du ser allt ja du har sett allt men Gud som du vill åt det

mjuka och milda som glittret låst in.

Och tänk ja det är otroligt. För männen, ja mjuka moderna

mäktiga männen och hårda moderna mäktiga kvinnorna, de

skjuter ju skräck. De säger hon är stackars, de säger hon är offer.

De säger hon är snyggast i stan, de säger hon suger bra, de säger

hon är nån man aldrig nånsin blir kär i. Ägnar hela nätter åt att

säga saker och inte bara säga, skrika. Krossar äktenskap och

karriärer för en sån-som-inte-har-hjärnas skull.

Världens äldsta historia.

Det vet ju du.

För du vet mer.

Men jaja det är en stad hårdare än hårdaste porr så jaja det är en

stad där man hatar porr så jaja det är en stad där man älskar att

förakta och den som föraktar snyggast vinner.

Du vet det där. Du vet bättre. Allt det där om vildögda städer

och mandelögda flickor. Nej glam och yta är inget för dig och du

vet vad andra värden är värda. Du ser ju allt som kan tänkas slira

mellan hjärta och disco. Du vet hur det låter när hjärtan slirar och

du stoppar ljudet i ett litet litet fack i en liten liten ask.

Absolut gehör.

Men.

Men som du vill borra ditt ansikte in i hennes hår.

Som är alla friska salta somrar vid havet samlade.

Bara inlåsta bakom glitter och natt.

Du tänker: Jag har nyckeln in till ditt mjuka och det är det

snälla och mjuka jag vill åt. Det mjuka och milda inuti. Och du

kan inte fatta hur jag inget hellre vill än ta emot din ensamhet om

du bara tar emot min.

Jag skulle vara din, bara din.

Det milda inuti, det är ju det vi båda vill åt och här finns mer

milt än du nånsin sett.

Du tänker: Om du bara gav mig en blick, om du bara gav mig

en chans. Då skulle jag breda ut nåt mjukt på en plats

mittemellan hjärta och disco och säga:

Den här platsen den är din och min och den är det tills vi dör.

Du tänker det när du stiger upp på morgonen.

Du tänker det när du går till sängs på kvällen.

För du är en sån som aldrig stannat uppe och sett vad som står

skrivet i stjärnor. Om såna som glittrar.


//Lina