Blääää, när blev den här dagen en sån skitkväll? Jag hade jättemysigt på stan med Jill, vi åt glass, pratade om allt möjligt och kollade runt lite i butikerna. Sen gick jag och handlade mat, gjorde ett ärende åt mamma och cyklade upp till ÖoB där jag hade hört att det fanns en spegel som skulle passa i min hall. Tyvärr var den för stor så jag får leta vidare, köpte med mig lite nödvändigheter som sminkborttagning och två diadem.
Hade tänkt åka och träna efter att jag hade ätit men så började jag må skitkonstigt, är varm (typ feber), har ont i huvudet och yrsel. Det känns typ som när man är bakis fast det är jag ju inte. Hur som helst så suger det för det enda jag kan göra är att ligga och glo på TV eller läsa bloggar.
Har ju massa tid över att störa mig på saker också, som människor som dömer andra utan att veta ett skit om deras liv. Och det är tydligen helt ok att döma vissa människor. På mina jobb i krogbranschen har jag nog hört allt och oftast bryr jag mig inte men ibland kan jag inte låta bli att bli förbannad. Det värsta är när folk tror att de vet saker om mig för att jag ser ut på ett visst sätt eller beter mig som jag gör. Eller när folk (män) sitter och diskuterar mitt utseende med sina vänner en meter ifrån mig. Ett tips: Att säga att bartendern är "ganska snygg men skulle vara snyggare om hon var smalare" är inte ett sätt att få snabbare service. Eller service överhuvudtaget.
Varför är det så? Att vissa människor är det helt ok att säga vad som helst om, ta bloggare till exempel, jag vet inte hur många gånger jag hört saker som "Alla bloggare är blåsta bimbos" "De som bloggar borde ställas upp på led och skjutas" samt "Bloggarna förstör världen". Jaha, jag som trodde att det var epidemier, krig och miljökatastrofer som förstörde världen, men då vet jag.
Jag tar ju såklart inte åt mig eftersom jag inte är nån proffsbloggare men jag läser tillräckligt mycket bloggar för att veta att de flesta inte är blåsta bimbos, inte borde skjutas och jag tror knappast att någon förstör världen. Det finns säkert de som är dumma som spån, det gör det överallt, men det finns garanterat de som är smarta också. Sluta vara så avundsjuka och skaffa ett liv istället känner jag.
Vilket leder in på ett annat ämne som man kan störa sig på; en stor grupp invånare i den här stan (och säkerligen alla andra små hålor runt om i världen) som inte förstår att man faktiskt kan ha drömmar som sträcker sig längre än man, barn, villa, volvo och 7-4 jobb. Vill man nåt mer är man "märkvärdig" och lite konstig.
Vet inte vad jag vill säga med allt det här men det är så jävla mycket som snurrar i mitt huvud just nu (men bara ytliga saker som smink, hår, utseende och kläder eftersom jag är en bloggare) att jag var tvungen att skriva av mig. Håller på att bli galen över en massa saker och vill bara försöka sätta ord på en del av dem.
Varför ska allt vara så svårt ibland?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar