Det finns ett ämne som jag tycker är väldigt intressant, nämligen avundsjuka. Eller kanske snarare missunnsamhet, för att bara vara avundsjuk på någon gör ju ingen större skada men att öppet visa att man inte unnar någon annan något bra är fan det vidrigaste jag vet.
Jag har så svårt att förstå detta, ok att man kanske inte unnar sina värsta ovänner något bra men sina närstående eller sina vänner borde man väl ändå vilja det bästa för?
Jag tror att det finns två typer av människor när det gäller avundsjuka, de som vänder problemet inåt och frågar sig själva vad det är som gjort att de inte fått samma möjlighet/jobb/utseende/pengar och sedan kämpar för att uppnå detta. Sen finns det den andra kategorin som vänder problemet utåt, det är hela världens fel att man inte får det man vill ha och i synnerhet de som får det istället, vilket gör att de klagar och gnäller och till och med blir ovänner med personer de är avundsjuka på.
Detta är så sorgligt och fruktansvärt tråkigt eftersom allas liv är olika och det som är viktigt för någon är oviktigt för någon annan och man kan ju inte låta bli att göra det bästa av sina möjligheter bara för att någon annan inte kan det.
Vad ag egentligen ville säga var att livet blir så mycket bättre om man slutar att missunna folk saker och kämpar för att göra sitt eget liv bättre istället. Visst, livet är inte rättvist men man behöver ju inte göra det värre än vad det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar