Fy fan för Pms säger jag bara. Inte nog med att jag skulle kunna äta precis allt i min kyl och frys samt allt onyttigt jag kommer över, dessutom är jag så jävla irriterad och rastlös. Är ta mig fan trött på allt. Jag har den senaste tiden jobbat oerhört mycket med mig själv och att tänka positivt och förändra mitt liv i den riktning jag vill istället för att deppa ner mig. Det funkar faktiskt, jag är inte det minsta ledsen nu, bara irriterad.
Jag vill inte fylla i tråkiga försäkringspapper, eller hänga tvätt i mitt rum. Jag vill ha en egen lägenhet som jag gillar och får plats i, ett jobb som jag trivs på och kan engagera mig i, tid att träna så att jag slipper känna mig slöast i världen. Jag vill ha pengar, kanske inte mängder men i alla fall så att inte ett par byxor för 199 :- pajar hela ekonomin. Dessutom vill jag ha en mobil som funkar. Jag vill ha körkort och tillgång till bil när jag behöver. Jag vill känna mig som en vuxen jävla människa och bli tagen på allvar. Jag vill ha respekt. Jag vill ha sommar. Jag vill ha möjligheter inte begränsningar.
Jag vet att det här är lyxproblem och i vanliga fall bryr jag mig inte så stort men sånna här Pms-kvällar vill jag bara gnälla lite och uttrycka min irritation. Tycker faktiskt att det är bättre att ta ut ilskan i bloggen än på någon oskyldig. För jag vet att jag har satt mig själv i min situation och inget som händer är någon annans fel och ingen annan kan förändra mitt liv.
Jag håller med Meredith i Greys, "Maybe you can't wait your whole life for someone else to save you, maybe you have to save yourself".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar