Jag trodde att jag visste precis hur ont livet kunde göra. Jag trodde att jag hade varit med om det värsta som finns. Att det bara kunde bli bättre.
Så himla fel jag hade.
Ni som vet hur jag mådde i våras när min pappa var sjuk, jag trodde att det var det värsta. De dagar han låg i respirator och jag var helt övertygad över att han skulle dö, det trodde jag var det svåraste någonsin.
Jag mår hundra gånger sämre nu. Då fanns det i alla fall ett litet hopp att klamra sig fast vid. Det gör det inte nu.
Ärligt talat så känns det som att om det är såhär livet ser ut nu så vet jag inte om jag är intresserad längre. Jag vill inte finnas i en värld där saker kan göra såhär ont.
I förrgår sa jag till en kompis "Det är nu min bästa tid börjar, det är nu det vänder".
Och det gjorde det ju.
Det blev värre än någonsin.
1 kommentar:
Åh usch! Vet hur hemskt det är när den man älskar slutar att älska en tillbaka.
Vill bara ge dig en kram. Fina Lina! Håll ut, det blir bättre <3
Skicka en kommentar