Det kan aldrig någonsin vara värt det.

Herregud vad jag är trött på den här bloggen. På den här människan som skriver den. Den här ledsna lilla människan som bara ser mer och mer tragisk ut för varje inlägg. 

Jag vet inte hur jag ska vara den här människan, den här sorgliga personen som inte har någon koll på livet alls. Som har valt fel varje gång och som trodde att "Allt skulle bli bra". Som uppenbarligen aldrig får det bra. Lite bättre kanske, men aldrig bra. Vissa är inte gjorda för det.

Jag vet inte vem jag är eller vad jag egentligen vill och faktiskt så skiter jag i det just nu. Jag tänker bara köra på, jobba, äta, sova (har fixat sömntabletter så nu sover jag åtminstone) och umgås med folk som vill umgås med mig. Bara leva på och hoppas att jag någon gång hittar greppet som jag tappat för länge sen.

Om ni vill läsa något betydligt bättre än denna tragiska blogg tycker jag att ni ska läsa Quetzalas blogg och framför allt detta inlägg. För er som inte vill det har jag plockat ut det bästa citatet. Russinet i kakan så att säga.

"För vad är det för jävla vits att ”lära sig av sina misstag” och sedan sitta där med fakta och förstånd och god hälsa och inte ha ett piss användning för det, för jag kommer aldrig någonsin mer gå in i någonting igen.

Det kan aldrig någonsin vara värt det."

Nej, det kan faktiskt aldrig vara värt det.