Jag har ju lite problem med panikångest ibland. Inte så att jag får jättestora attacker, det har bara hänt ett fåtal gånger, utan mer så att jag blir helt paralyserad och inte kan göra något. Jag kan ligga och stirra upp i taket i flera timmar och fundera på om jag ska kunna gå ut i köket och fixa en macka. Ungefär. Ibland är det tvärt om, då far jag runt och gör allt möjligt bara för att slippa tänka och det funkar ju rätt bra. Ända tills jag måste stanna upp, för det måste man förr eller senare. Då faller allt och det känns som att hela livet är meningslöst. Som tur är har jag med åren lärt mig hur jag ska hantera det här på ett hyfsat bra sätt. Som nu t.ex, började jag känna paniken krypa fram men istället för att krypa ner under täcket ska jag gå en runda med Matilda och sen gå och träna. För det brukar bli bättre om jag koncentrerar mig på något annat i ett par timmar. Får lite perpektiv och inse att mina problem inte är störst i världen. För det är de inte.
//Lina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar