Ibland...

Ibland önskar jag att jag bodde ihop med nån som kunde piska upp mig lite. Inte på nåt snuskigt sätt nu utan mer, ja ni vet, driva på mig lite när jag segar ihop. Någon som sa åt mig att ringa det där jobbiga samtalet som jag skjuter upp hela tiden, betala mina räkningar i tid, göra klart den där hemtentan som jag har hållit på med för evigt. Någon som kunde se när jag är påväg åt helt fel jävla håll och liksom styra tillbaka mig. Någon som intalar mig att jag kan, även när jag inte tror det. Någon som ser till mitt bästa när jag är helt förblindad. Någon som hjälper mig när jag inte fattar att jag ska hjälpa mig själv.

Någon som kunde sagt till mig att jag borde ha sökt en praktik som jag vill ha och flyttat till en stad där jag faktiskt vill bo istället för att välja kurser och flytta hem.

En gång sa en lärare till mig "I livet kommer ni alltid att kunna välja olika vägar till det ni vill ha och jag rekomenderar er att alltid välja den svåra vägen framför den lätta". Det kan vara det bästa råd jag har fått.

Synd att jag inte lyssnade.

//Lina