Ibland kan jag komma på mig själv med att undra vad det är för mening med allting. Vad går livet ut på? Inte på ett deprimerat sätt utan mer utan mer som en fråga. Vad är det vi vill uppnå i slutänden? Är det den som räknas eller är det vägen dit? Och vilken väg ska man gå i så fall? Vad väger mest, min egen åsikt eller andras? Ska man följa instinkt eller en plan? Hjärta eller hjärna? När har man facit i handen och kan se felen som gjorts? Går de att rätta i så fall? När tar det slut? När är det dags att sätta sig ner och säga "nu är jag nöjd, nu har jag kämpat klart."? När man går i pension? När man dör? Hur tragiskt låter inte det?
Jag önskar att det fanns mer tid och möjlighet för alla att i alla fall ibland känna att de är nöjda med sina liv och det de åstadkommit istället för att bara jaga något mer. Eller är det jakten som är målet? Det som driver människor till att anstränga sig, att gå upp varje morgon, att fortsätta.
Jag är en sån där som aldrig blir nöjd. En sån där som alltid hittar något nytt att sträva efter. Jag har en tävlingsinstinkt som inte är av denna värld när det gäller. Jag vill erövra hela världen. Inget annat räcker. Därför är jag dömd att bli besviken.
//Lina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar