Leta i den här bloggen

tisdag 14 april 2009

Man måste ju skratta...

...åt hur fort saker sprids i en liten stad. Glömde ju berätta det för er förut. Jag och Daniel va ju ute på varsitt håll i lördags, inte av nån speciell anledning, både vill väl träffa sina vänner som vi inte sett på länge så det blev bara så. Det lite roliga är att nästan alla jag träffade som känner oss båda frågade vart jag hade danne och tydligen hade folk frågat honom vart jag var också. Fine, det kan jag väl förstå att man undrar kanske. Men när vänner ringer på måndagskvällen och frågar om allt är bra eftersom vi va ute på varsitt håll kan man ju börja undra. Särskilt när det är en vän som inte träffade nån av oss den kvällen.

Vad är grejen? Varför kan inte två personer som är tillsammans få gå ut på varsitt håll och träfa sina egna vänner utan att folk ska börja snacka? Och hur färdas egentligen alla konstiga rykten? Vad är det som är så kul med att fiska efter skandaler?

Jag kan inte annat än skratta åt det. Och jag kan lova er att det inte är några problem för nån av oss att festa på två olika ställen. Vi litar på varandra så det är lugnt. Men tack så mycket för att alla bryr sig.

//Lina

Inga kommentarer: