Dunkla Rum

Det känns som att alla, verkligen alla mår dåligt över något just nu. Om jag kunde skulle jag hjälpa er, jag skulle lösa alla era problem med en gång. Men det kan jag inte. Jag kan inte ens lösa mina egna. Jag orkar inte ens fortsätta med det här inlägget så jag lämnar över till herr Winnerbäck.

Dunkla Rum:

torka tårarna min vän
jag tror jag vet ungefär hur det känns
som att försöka dansa med en myndighet
du ville bara ha en plats, ett hem
nånting vettigt att göra, vad som helst
om det fanns tid för nåt att växa
om det fanns plats för lite värdighet
här blir man sparkad på i kön till ett ställe
man inte ens vill in på

man tuggar i sig hela svansen
det står alltid nåt i vägen
och du tar dig alltid loss och du rusar
men ändå fångar marken dina fötter

jag kan inte hjälpa dig opp
kan inte lysa upp den väg du springer
jag kan inte vagga dig varm och lugn
du har en annan röst, annan färg
ett annat land med andra klockor som ringer
jag tar mig inte in i dina dunkla rum

det står ett fältslag bakom väggen
dom slår i tomma containrar
det här är helvetets förgård
i december står man stilla i en tunnel
och trängs och trängs och alla bara pratar
om det bara fanns nånting att säga
om det fanns skäl att vilja deltaga
du ser jag kan inte ens förmå migatt hjälpa någon annan
det här är Be Your own star show
det här är Bit ihop och sparka
ge precis vad du behöver och ta vad du kan få

jag skulle gärna hjälpa dig opp
och kunna lysa upp den väg du springer
om jag kunde vagga dig varm och lugn
jag hör nog samma röst och bor i samma land
med samma klockor som ringer
du går inte ensam genom dunkla rum

vasen vinglar på bordets kant
åskan mullrar ovanför ditt tak
uppför är det lättare men neråt är det brant
kan inte landa där med ryggen rak

hornen ryter du förlorade striden
på nolltid har du tappat din glöd
inget nytt under solen
vi har sett det hela tiden
den enes bröd den andres död

se på människorna som sliter för nån annans resultat
se hur flugan kvävs i spindelns nät
se på hyenorna som gräver i kadavret efter mat
se på baggen i det murkna träet

jag kan inte hjälpa dig upp
kan inte lysa upp den väg du springer
jag kan inte vagga dig varm och lugn
vi är vallfår i vargarnas tiddet är gamarnas klockor som ringer
inget ljus där vi irrar och springer
runt i våra dunkla rum

Ja, det är väl typ så jag känner. Väntar på att det ska bli bättre, eller i alla fall annorlunda.

//KaosLina