När man hör att någon förklarar lugnt och pedagogiskt för sin katt (För 45:e gången på en vecka) att han inte får gå själv i trappan, även om hans syster får det, eftersom han är för liten och inte riktigt kan hantera det och matte har faktiskt inte tid att vänta på att han ska stanna och titta på allt eller lägga sig i trappan eller stanna och hälsa på alla man möter.
Jag förstår att man kan tycka det.
Verkligen.
Men kattfan stannar ju på vartannat steg och sätter sig utanför fel dörrar och lägger sig ner och vägrar gå in och MATTE HAR INTE TID FÖR MATTE HAR ETT VIKTIGT MÖTE PÅ JOBBET!
Så det så.
Och jag är helt normal på andra sätt. Jag lovar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar