Dag 3 - Ett ögonblick

Det är ju så svårt att bara ta ett ögonblick, det finns ju så många. Miljoner av dem. Hälften kommer sorgligt nog att glömmas bort och andra kommer man att vilja förtränga. Men det finns de ögonblicken man aldrig kommer att glömma. Ibland är de inte ens viktiga men de etsar sig fast endå. Jag har valt ett av de stoltaste ögonblicken i mitt liv, när jag hoppade ett hinder på över 1 meter första gången.

Vi hade hoppat och tränat i flera veckor med varierade resultat och det här var sista dagen innan jag skulle lämna tillbaka min sommarhäst Olliver, tror att det var 2005 eller kanske 2004. Hur som helst så hade vi aldrig kommit över 1 meters gränsen och jag hade faktiskt gett upp när min kompis Carro tyckte att vi skulle hoppa ett sista hinder som avslutning på sommaren. "det är 95 cm" var det sista jag hörde innan vi red mot hindret som såg otäckt högt ut. Men vägen blir perfekt, språnget mjukt, vi lyfter, svävar, allt stämmer. Allt är perfekt. "Du har precis hoppat 110 cm" är det enda jag hör i landningen.

Detta är konstigt nog ett av de ögonblick som sitter som sten i mitt minne. Inte särskilt viktigt egentligen, men endå.

//Lina

Min helg!

I fredags var jag, Daniel, Niclas, Lina, Hannes och Carro hemma hos Dannes bror Magnus och gjorde julgodis och bakade pepparkakor + Eiffeltornet som pepparkakshus. Mange bjöd på supergod mat också så det blev en riktigt trevlig kväll :).

På lördagsmorgonen gick Daniel upp lite tidigare än jag och förbjöd mig att komma ut i köket. När jag väl fick komma ut hade han gjort världens största frukost och tänt massa ljus. Mysigare morgon blir det nog inte. På kvällen firade vi Martin som fyllde 30. Här blev det också supergod mat, massa dans och trevligt folk. En kanon-kväll helt enkelt!

Igår tog vi det ganska lugnt på dagen och på kvällen åkte vi hem till mamma och åt Kalkon med min familj. Jag har bara ätit kalkon en gång innan men fan va gott det är! Funderar på att gå ut till dem och äta rester ikväll också.

Nu ska jag börja på min Business Writing in-tray exam. Inte så kul men snart är kursen klar som tur är!

//Lina

Snö, snö, snö

När ska det räcka med snö undrar jag? Man kan ju inte göra något som vanligt när det är sånt här skitväder. Kom inte och säg att det är mysigt med snö för det tycker man nog bara om man inte måste vara ute i den och göra nåt väsentligt. Visst, jag skulle också gilla snön om jag bara behövde gå ut i den för att åka pulka. Men när bussar är försenade eller inte går alls, bilar vägrar starta och det inte går att cykla för att det är svinhalt, hur i helvete ska man ta sig fram. Om man inte vill gå flera mil. Usch och fy för snön säger jag bara.

Och alla ni som älskar snö behöver ju inte bli för upprörda, alla gillar inte samma saker även om det verkar vara oerhört svårt att acceptera.

Är fortfarande bitter och sur på allt och dessutom har jag ont i ryggen, är inte en rolig människa just nu.

//Lina

Men vad har hänt?

Varför har bilden på min header blivit lika stor som Sverige?

/Lina

Tråk-Torsdag.

Vad är det som gör att vissa dagar är helt hopplösa redan från början? Det spelar liksom ingen roll vad man gör eftersom det mesta blir fel och även om något råkar bli rätt så tycker man att allt suger ändå. Jag stör mig på allt idag, min stökiga lägenhet som fortfarande efter ett halvår inte är färdigmöblerad, jag stör mig på att jag inte har fått min lön ÄN och jag orkar inte ta tag i det, jag hatar att jag måste komplettera en uppsats för att jag var för lat för att göra den ordentligt från början, jag kan inte ta mina vanliga promenader för att jag helt plötsligt bor i Sibirien så jag känner mig lat, min pojkvän bor 100 miljoner mil bort känns det som och jag har inga roliga planer för kvällen eftersom jag måste plugga. Blää!

Varför måste allt va så jävla jobbigt ibland?

//Lina

Dag 2 - Mina föräldrar

Idag ska jag ge er lite info om mina föräldrar. Snäll info lämpligen eftersom det snart är jul. Inte för att mina föräldrar läser min blogg men ändå, folk kan ju skvallra. Ok, here we go!

Min mamma och jag står nog varandra närmare än vad många andra gör. Hon är världens snällaste för det mesta och vi är nog ganska lika. Vi umgås rätt ofta och har som tradition att äta lunch ihop varje Torsdag i ca 3 timmar eftersom vi seriöst kan prata hur länge som helst om allt och inget.

Min pappa och jag är inte särskilt lika men han är en av de roligaste människor som finns. Alltid när jag hälsar på honom får jag minst ett gott skratt, antingen med honom eller åt honom för han har en hel del konstigheter för sig. Just nu ligger han på sjukhus och går igenom nån läskig behandling av blodomloppet men han räknar med att vara tillbaka på banan till helgen så vi håller tummarna för det.

Jag tycker hur som helst väldigt mycket om mina föräldrar även om jag blir lite trött på dem ibland och jag tror att de tycker ungefär samma sak om mig hehe.

//Lina

Herregud!

Den här dagen började på typ sämsta tänkbara sätt. Termometern visade -14 när vi gick upp för att älsklingen skulle åka til jobbet. Tyckte så himla synd om honom som skulle jobba UTOMHUS! Helt sjukt att sånt ens är tillåtet såhär års. Mig gick det inte heller så bra för eftersom min buss körde fast i snön och hamnade med ena sidan nere i diket. Chauffören ringde efter bärgning och vart ringer denna smarta individ? Jo till Orskarshamn. Men innan den hade kommit kom de på att man ju faktiskt kunde skotta bort snön vid framdörren och ringa efter taxibussarna. Det tog TVÅ jävla timmar innan de kom på detta! Helt otroligt. Plus att människan som satt bakom mig var jobbigast i kommunen. Hel ärligt, vi fick höra allt ifrån hur alla hon känner firar nyår till varför hennes barn inte fick äta frukost i bar överkropp. Väldigt intressant, antecknade allt. NOT!

Nu har jag ätit frukost, tinat upp och skickat in näst sista uppgiften i Storytelling. Snart är en kurs klar iaf, skönt. Dagens mission är att gå och handla mat och beställa böcker på biblioteket. Nån som vill göra det åt mig?

//Lina