Världen är en underlig plats. Skäraton är ännu värre. Här kan man vakna en morgon och undra varför man överhuvudtaget ska gå upp och gå och lägga sig och vara så glad och lycklig som det bara går. kan bero på att människorna här är helt jävla underbara, även om vi är mer eller mindre sjuka i huvet allihop. Eller kanske just därför.
Känner mej jävligt konstig överhuvudtaget för tillfället. Vet varken ut eller in när det gäller nånting. Vet inte vad jag vill eller vad jag ska göra. Men jag har bestämt mig för att skita i det och bara köra på. Stänger av allt jobbigt ett tag och bara lever lite extra. Minns för ett år sedan när inget spelade nån roll, fan vilken skön tillvaro. Inga besvikelser, inget ansvar och inga skyldigheter. Men det va ju i och för sig totalt kaos. Fast ett underbart kaos för det mesta.
Det är väl hösten som börjar krypa innanför skinnet på mej med. Ska göra mitt bästa för att behålla sommarens känsla. Eller släppa den och försöka hitta lite ro här. Förstå att det är på riktigt, att jag faktiskt bor här.
Det känns lite som att hänga på kanten till ett stup. Du kan inte kravla tillbaka men det är fan så otäckt att släppa taget.
Vet inte vart jag har fått det här citatet från men det summerar min tillvaro ganska bra:
"Om man inte hör hemma nånstans kan man höra hemma överallt"
Ett annat fint citat från mej till er alla är: "SKÅL!" ;)
Massa Pussar
1 kommentar:
Hör hemma överallt! Den gillade jag! Det är så kul att du har börjat blogga! Glöm inte bort att när allt känns som det är så bra som det blir så måste man landa också. Oftast så störtlandar man! Och störtlandar man gör det ont och allt blir jobbigt igen. Var medveten om det så kan du glida in lite snyggt på landningsbanan nästa gång.
Skicka en kommentar