Vart ska man börja? Vi kan väl börja med semestern. Som jag hade haft STORA förhoppningar inför. Som inte alls blev som planerat.
Tänk om jag skulle lära mig att inte ha så stora planer, förhoppningar och drömmar om allt. Då skulle nog livet bli mycket lättare. För det blev faktiskt inte den drömsemester jag hade föreställt mig och längtat till sedan jul. Vi kan väl bara säga att den blev annorlunda.
Allt var verkligen inte dåligt, det blev en del mysiga dagar också. Men med det sämsta vädret någonsin kombinerat med ett begynnande magsår och 1000 onödiga konflikter så var inte utgångsläget optimalt.
Saker att tänka på till nästa år: Boka en utlandsresa så att man kan vara garanterad lite sol och bad. Samt att inte jobba så fruktansvärt mycket innan så att jag är precis slut när semestern väl kommer.
Det senaste året har jag jobbat mer än någonsin och även om det har lett till att jag idag har ett helt annat utgångsläge ekonomiskt och att jag har blivit 100 erfarenheter rikare så har det även slitit på både kropp och själ. Jag har aldrig varit så trött som under den här semestern.
Jag orkade verkligen ingenting, kände mig oftast ledsen och hängig och det blev ännu värre när jag skulle tillbaka till jobben efter ledigheten. Eftersom jag inte kände mig det minsta utvilad utan snarare mer stressad, mer överhopad av jobb och hade en mage som gjorde konstant ont så gick det inte. Jag blev sjukskriven och tillsagd att ta det lugnt, inte stressa och fokusera på att ta hand om mig själv.
Så nu är jag inne på min andra vecka hemma och jag måste säga att livet börjar se lite ljusare ut. Första veckan grät jag i stort sett bort och kände mig som världens mest misslyckade människa. Men nu känns det som att det börjar att vända. Dels så har jag inte ont i magen lika ofta och dels så har jag rett ut en del privata problem som har stressat mig innan samt gått ner i arbetstid för ett tag framöver.
Så nu hoppas jag att det fortsätter åt rätt håll och att jag kommer tillbaka som en lite bättre och starkare person. Jag har lärt mig att jag inte kan ta på mig hur mycket jobb som helst och att jag måste prioritera min hälsa framför allt.
Jag är så tacksam för att jag har världens finaste pojkvän, familj, vänner och kollegor som har varit så snälla, förstående och hjälpsamma. Jag är verkligen lyckligt lottad som har så bra människor i min omgivning. Det märks verkligen vilka personer som bryr sig på riktigt när man inte är sitt vanliga glada, positiva och festsugna jag.
Nu försöker jag se framåt och planera för hösten som inte kommer att innehålla lika mycket jobb som förra året (i oktober hade jag fyra helt lediga dagar som exempel) utan mer tid till mig själv och mina nära och kära. Förhoppningsvis kommer jag att ha tid till att börja rida på ridskolan igen samt att ta körkortet som har legat som en stor tung sten över mig det senaste halvåret.
En till sak som jag verkligen skulle vilja få tid till igen är bloggandet. Jag tycker ju att det är så himla roligt. Ett par inlägg i veckan vore kul att få till i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar