Leta i den här bloggen

onsdag 21 oktober 2015

Ett år av kärlek

Tänk att det har gått ett helt år sedan den här snyggingen blev min.






Helt otroligt hur snabbt tiden går. Men det kan ju bero på att vi har haft väldigt roligt, det finns få personer som jag har skrattat så mycket med.



Jag tänkte ta tillfället i akt och berätta om hur det gick till när vi blev vi. Allt börjar med en middag på Briggen.



Jag har ju varit bekant med Robert sedan 2007 eftersom vi har en gemensam vän, Anders. Så vi hade träffats på en del fester och liknande genom åren men aldrig sagt mer än typ "hej" till varandra. Efter gymnasiet hade jag och Anders planer på att dra igång en hemsida för restauranger i Västervik så då hade vi några möten med Robert som vi tänkte involvera i projektet. Tyvärr rann projektet ut i sanden. Men kul hade vi när vi planerade i alla fall. Dessutom jobbade min mamma och Robert på samma jobb så hon har alltid pratat om hur trevlig och bra han är.



Hur som helst så har jag också  alltid tyckt att Robert är väldigt snäll, smart och rolig och att han verkade vara en typisk drömkille. Dock så var inte attraherad av honom under de här åren. Framför allt för att båda var upptagna. Han var gift och jag hade pojkvän. Dessutom tänkte jag att han var helt
out of my league.



Vi fortsatte vara bekanta genom åren och för lite mer än ett år sedan hamnade vi på samma middag på Briggen. Då som singlar båda två. Under middagen börjar vi prata om Anders (som numera bor i Göteborg) och en gemensam bekant säger att jag verkligen borde åka och hälsa på honom. Jag berättar att jag har dåligt samvete över att jag inte gjort detta och Robert säger samma sak, att han borde hälsat på för länge sedan.

Sedan kommer jag inte ihåg exakt hur, men vi kom fram till att vi skulle åka dit tillsammans så vi skulle spara pengar och slippa ta tåg eller buss. Då hade vi fortfarande inte några planer på att bli ihop. Men jag tyckte att det skulle bli så kul att lära känna Robert lite mer. Min bild var ju fortfarande att han var en perfekt kille och nu var vi ju som sagt singlar båda två.



Innan vi åkte var jag lite nervös för att det skulle bli en stel resa och att vi inte skulle ha något att prata om mest för att jag ville göra ett gott intryck, vilket jag tänkte på i ungefär 10 minuter sen glömde jag det och var mig själv. Och det var inte tyst i en enda minut på hela vägen. Vi pratade konstant och upptäckte att vi hade väldigt mycket gemensamt.

Göteborgs resan var en av de bästa helgerna i mitt liv. Vi tre hade så himla roligt och Jag började känna att jag ville träffa Robert mer och lära känna honom ännu bättre. Var lite orolig för att han inte skulle vilja samma sak och att vi skulle återgå till att vara bekanta som sågs på någon middag då och då.



Jag behövde inte oroa mig. Vi började skicka meddelanden till varandra ungefär 10 minuter efter att jag gått ut bilen. Dagen efter fick jag jobbet på gränsö och för att fira bjöd Robert på en flaska rosevin på Guldkant. Nu i efterhand ser jag det lite som vår första dejt även om vi fortfarande höll det på ett vänskapligt plan.



Vi fortsatte ses ett par gånger i veckan och jag började planera hur jag skulle berätta att jag faktiskt ville vara mer än vänner. Efter en konferens i Linköping åkte jag hem till Robert på efterfest. Efter ett okänt antal glas vin framförde jag den kortaste och mest oklara kärleksförklaringen någonsin. Att jag har ca 140 högskolepoäng i kommunikation hjälpte mig inte i det här fallet, haha. Men det slutade med att jag sov över (dock på soffan eftersom det var fler som övernattade ) och dagen efter bakade vi årets fulaste men godaste sockerkaka och fikade med Anders och Adam.



På tisdagen (två dagar senare) var jag inbjuden för att äta middag och se ett avsnitt Top Gear. Precis när jag har fixat klart mig och ska cykla iväg börjar det spöregna. Alltså det verkligen öste ner. Övervägde en kort stund att ställa in men åkte tillslut iväg och det är jag väldigt glad över. Inte nog med att Robert tyckte att det var det finaste någon gjort för honom, han berättade också att han var precis lika kär i mig som jag var i honom. Detaljerna håller jag för mig själv men det var verkligen en av de bästa kvällarna i mitt liv. Blev så otroligt lycklig.



Och idag, ett år senare är jag precis lika kär. Jag är så otroligt glad över att ha träffat en så fin person att dela mitt liv med. Som är omtänksam, rolig och genuint intresserad av mig som person. Även om det här året på andra sätt innehållit en hel del motgångar så är det ändå det bästa året i mitt liv.



Robert Ohlzon, jag älskar dig!

Inga kommentarer: